Februar 17, 2021
Von Autonom Organisering
257 ansichten


NĂ€sta attack pĂ„ arbetarklassen Ă€r i rullning, attacken mot arbetsrĂ€tten. Vi har tidigare sett hur strejkrĂ€tten inskrĂ€nkts. Allt detta Ă€r ytligt sett en del av januariavtalet mellan socialdemokraterna och liberalerna och centerpartiet men framförallt ett solklart tecken pĂ„ den klasskamp dĂ€r det kapitalistiska systemet stĂ€ndigt angriper den lönearbetande klassen, vĂ„r klass. 
Deras mÄl Àr enkelt. Göra det lÀttare att kontrollera och göra sig av med folk. Det Àr det som alla reformer i LAS syftar till. Att göra oss allt osÀkrare och rÀdda, tysta och lojala.
Vilka vill detta? Arbetsköparorganisationerna och hela det politiska spektrat, med undantag kanske för VĂ€nsterpartiet som pĂ„ vanligt manĂ©r stĂ„r och velar. 
Hur gör de det? Socialdemokraternas gamla kopplingar till facken gör att de kan pressa fackföreningsrörelsen pĂ„ ett sĂ€tt som högern aldrig kunde. De kan som inga andra fĂ„  in fackföreningsrörelsen i fĂ„llan. NĂ€r delar av LAS diskuterades förra gĂ„ngen, runt 2006, sĂ„ var protesterna frĂ„n facken och vĂ€nstern för höga. Även delar av vĂ„r rörelse var delaktiga i att stoppa dessa attacker. Bland annat genom sabotagekampanjer under namnet Osynliga Partiet. 
Idag sĂ„ Ă€r det sossarna som anfaller LAS eftersom de vill rĂ€dda sin uppgörelse och för att de i grunden Ă€r ett liberalt parti. Socialdemokraterna gör vad som helst för att rĂ€dda sina ministerposter och fortsĂ€tta sitta vid makten. Bristerna i parlamentarismen som föder sĂ„dant hĂ€r agerande blir skriande tydligt. 
Utomlands har vi sett att just arbetsrĂ€tten varit en stridsfrĂ„ga gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng. Det Ă€r den frĂ„ga som har förenat Ă€ldre, etablerade arbetargrupper som riskerar att förlora den sĂ€kerhet de har med unga, osĂ€kra grupper som ser sin stĂ€llning pĂ„ arbetsmarknaden försvagas Ă€n mer. Utomlands, framförallt i Frankrike, sĂ„ har denna kombination av tvĂ„ grupper utvecklat mycket olika kampformer dĂ€r framförallt gatumobilisering har drivit hela kampen framför sig. 
Vi blickar dĂ€rmed utomlands för att fĂ„ perspektiv pĂ„ vĂ„r egen situation. Samma distinktion i klassammansĂ€ttningen mellan dessa tvĂ„ olika grupper ser vi tydligt i Sverige ocksĂ„. Vi ser ocksĂ„ att ren mobilisering inom fackförbund Ă€r otillrĂ€ckligt, nĂ„got som Ă€r sĂ€rskilt sant i ett land dĂ€r socialdemokratisk hegemoni Ă€r sĂ„ stark (Ă€ven om den luckras upp pga reformer som denna). 

LÀrdomar frÄn strejkrÀttskampen

Vi har lĂ€rt oss flera saker ifrĂ„n försöken för att rĂ€dda strejkrĂ€tten, Strike Back, som Ă€r anvĂ€ndbara i den fortsatta kampen. 
I början av strejkrĂ€ttskampen fanns det en uppfattning att mobiliseringar skulle ske för att övertyga fackföreningsbyrĂ„kratin att motarbeta förslaget. Denna linje misslyckades. Det var nĂ€r vi drev massaktionen Strike Back i Stockholm som de radikalaste delarna av fackföreningsrörelsen i alla fall tillfĂ€lligt rörde sig framĂ„t och lösgjorde sig frĂ„n bakbundet lobby-arbete. Vi fĂ„r alltsĂ„ inte tĂ€nka pĂ„ detta som en frĂ„ga som berör nĂ„gon annan, en frĂ„ga som bara berör facken. De saknar i hög grad handlingsutrymme och makt mot den enormt centraliserade organisation som LO Ă€r, dĂ€r ledarskapen gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng kan gĂ„ bakom sina medlemsorganisationers ryggar och göra uppgörelser med Svenskt NĂ€ringsliv utan att det blir nĂ„gra större protester. 
Vi vinner med andra ord ingenting pĂ„ att försöka göra allt för att vara respektabla inför fackföreningsbyrĂ„kratin. Det betyder inte att vi inte ska respektfullt diskutera med mĂ€nniskor som inte delar vĂ„ra perspektiv, men vi har förlorat de gĂ„nger vi bakbundit oss sjĂ€lva pĂ„ detta sĂ€tt. Framförallt sĂ„g vi detta i de decentraliserade mobiliseringar som gjordes  vintern 2018 i olika stĂ€der (med undantag för Göteborg) samt försöket att göra ett nytt Strike Back i maj 2019 i Stockholm. DĂ„ vi inte kallade till aktioner utan endast lĂ€t olika vĂ€nsterpersoner hĂ„lla tal sĂ„ förlorades mycket av den dragningskraft vi hade. Ingen vill stĂ„ och bara lyssna pĂ„ tal. 
Vi har en unik förmĂ„ga och resurs iom att vi kan mobilisera mĂ€nniskor till konfrontativa massaktioner pĂ„ gatan. Det kan ingen annan politisk rörelse i Sverige. 
Just nu sĂ„ har Corona lagt locket pĂ„ pĂ„ vĂ„ra möjligheter, men vi mĂ„ste förbereda oss inför att situationen förĂ€ndras. Vi kan ocksĂ„ se flera exempel pĂ„ framgĂ„ngsrika blixtinkallade aktioner Ă€ven under pandemin. Det mĂ„ste vi förbereda oss pĂ„ nĂ€r lagförslaget lĂ€ggs. 

Vi Àr arbetare

En annan viktig lĂ€rdom frĂ„n Strike Back Ă€r att se oss sjĂ€lva som lönearbetare. Den svenska vĂ€nstern Ă€r fylld av anklagelser och sjĂ€lvspĂ€kning inför individers klassposition. Aktivister nĂ€rmar sig ofta kampen med en bild av sig sjĂ€lva som just aktivister, snarare Ă€n som lönearbetare (eller framtida lönearbetare). För att komma bortom sektarianism sĂ„ utgĂ„r vi frĂ„n just vĂ„r egen position som arbetare  och nĂ€rmar oss dĂ€refter varandra. Det innebĂ€r att vi kan förstĂ„ varandras olika positioner, bakgrund och situation och gemensamt skapa en ny politisk subjektivitet – en subjektivitet som arbetarklass. 
IdĂ©n att det finns “riktiga arbetare” som Ă€r nĂ„gon annanstans, dĂ€r ute, har varit otroligt skadlig. Det har inneburit att goda kamrater inte har sjĂ€lvförtroende för att ge uttryck för sina egna kĂ€nslor och upplevelser och sedan agera. Det blir Ă€n mer absurt nĂ€r fackföreningsbyrĂ„krater som suttit pĂ„ ett kontor i tjugo Ă„r ses som “genuina” arbetare mer Ă€n en person som jobbar pĂ„ cafĂ©er pĂ„ helgerna och timvikarierar i vĂ„rden pĂ„ veckorna. 

Krossa den svenska modellen 

Det bĂ€sta vi Ă„stadkom i Strike Back var att vi identifierade och underblĂ„ste sprickor i den toppstyrda fackföreningsrörelsen och pekade ut flera av dess problem. Detta Ă€r nödvĂ€ndigt för att klasskampen ska kunna Ă„teruppstĂ„ pĂ„ bred front i Sverige. Vi har de senaste Ă„ren sett allt fler sprickor mellan S och LO. Det Ă€r svĂ„rt att sia om hur mycket av detta som Ă€ndĂ„ skulle skett utan Strike Back, men vi Ă€r övertygade om att vi har varit en viktig del i  denna process och stĂ€rka opositionen. Det Ă€r möjligt att vi inte kommer vinna LAS-frĂ„gan heller, men vĂ„ra perspektiv Ă€r större Ă€n att rĂ€dda en sossekompromiss till lag. Det handlar om att bryta loss facken frĂ„n S och partipolitiken för att underlĂ€tta konflikter och klasskĂ€nsla, för att fĂ„ tillbaka initiativet och makten till oss pĂ„ golvet. Samt skapa en ny form av gatupolitik frĂ„n en rörelse av arbetare, bestĂ„ende av bĂ„de osĂ€kra och mer etablerade. 
Kampen om strejkrĂ€tten, liksom kampen om LAS, var befriande för att det Ă€r helt genuin, glasklar klasskamp. Alla kan förstĂ„ den. Det Ă€r de mĂ€ktiga som vill förstöra för oss pĂ„ golvet för att sko sig sjĂ€lva. Vi Ă€r övertygade om att klasskampen helt central för en meningsfull framtid, och kampen  LAS Ă€r kanske den tydligaste formen klasskampen tar just nu. VĂ„r rörelse mĂ„ste hitta tillbaka til och bli del av klasskampen. 
Av dessa skĂ€l Ă€r det viktigt att LAS/arbetsrĂ€tten blir en frĂ„ga som berör hela den autonoma rörelsen (och Ă€n mer) och att vi bygger vĂ„r rörelse med hjĂ€lp utav denna. LĂ„t oss fortsĂ€tta denna resa och skapa en ny, fri arbetarrörelse. 
/Autonom Organisering och FramÄt Kamrater



Quelle: Autonomorganisering.noblogs.org